Att våga ta steget

Jag har i tidigare inlägg skrivit om babysteps, att förändring inte handlar om att kasta sig utför ett stup, utan att ta små försiktiga steg fram till kanten. Men när man tagit alla de där små babystepsen, när man väl står där, så kommer man inte ifrån att förändring kan vara läskigt! Ibland försöker man avakta och intala sig själv att man ska vänta på det perfekta tillfället, innan man hoppar. Planering är otroligt viktigt för att klara av förändringen, men när du står där med packad väska, förberett psyke och din destination klar, ja, då måste du våga ta steget och kliva på tåget. Det ÄR skrämmande, du kan höra gremlings röst som jag skrivit om tidigare, den röst som säger att du du inte borde och kan. Du kan tvivla på ditt mål och om det är rätt väg. Men det är nog viktigt att förstå att det ligger i förändringens natur. Även om det är det du vill, så är det rädslan som kan komma med undanflykter. Rädslan ligger ofta i det nya som du inte vet något om.

Det jag brukar göra när jag hamnar här är att tänka ett år fram i tiden och formulera ett mentalt framtidsbrev. Hur bra jag mår efter gjort den förändringen, allt jag vunnit genom det och allt det gett mig. För det är ju så, alla förändringar som du själv valt (och ibland även de andra också!) kommer det alltid något gott ur!