Att lyssna inåt

Idag öppnar antagningen till höstens kurser. För exakt två år sen satt jag här med en klump i magen och lite vilsen. Jag hade vart mammaledig med min son i två år, men nu var det dags för mig att ta mig vidare. Då jag fick mitt första barn redan vid 22, hade jag inte tagit beslut om mitt yrkesliv än, utan koncentrerat mig på att vara mamma och fortsatt på jobbet i butiken jag haft sen jag var 17. Men nu var det dags! För mig och min framtid.

Men vad ville jag? Det jag visste var att jag ville jobba med människor och gärna hjälpa dom. Flera som stod mig nära föreslog personalvetare och jag hittade en tvåårig utbildning till Hälsocoach. När ansökningsdagen kom hade jag vägt fördelar och nackdelar mot varandra och kommit fram till att personalvetare gav en säkrare framtid. Det var också vad alla runt omkring mig tyckte var ett bra val. Så det fick bli förstahandsvalet.

Så kom sommaren och jag satt på ett hotellrum någonstans i Sverige och öppnade antagningsbeskedet. Mina händer skakade av nervositet och jag hade svårt att öppna mailet på den lilla skärmen på telefonen. Men så såg jag. Personalvetare, antagen som reserv med en alldeles för hög siffra för att det ens skulle finnas någon lite chans. Jag scrollade ned och läste Hälsocoach, antagen.

Och då väcktes de där fjärilarna till liv igen, de som jag tystnad den där dagen i mars med mina förnuftiga argument. Jag hade valt med huvudet ist för magen och lyssnat så mycket till vad andra tyckte att jag hade glömt att lyssna inåt. Idag när jag söker tänker jag göra precis det! Jag kommer välja de kurser som känns rätt i magen och som känns rätt för mig. Hälsocoachutbildningen har tagit mig dit jag är idag och alla kunskaper, insikter och alla härliga timmar i mitt rosa studierum har vart fantastiska!

Jag har hittat mitt drömjobb och sökt och det jobbet får min mage att göra kullerbyttor bara jag tänker på det! Så höstens ansökning är egentligen bara en plan B, men blir det så, ska jag se till att jag ska fortsätta brinna för studierna.