Att byta perspektiv

Idag har jag funderat över det här varför man har så lätt att ge andra råd och vet precis vad de bör göra i olika situationer, men när det kommer till en själv så är det inte så lätt...! Man färgas av känslor, sitt bagage och sina tankar och sin oro. Men om man skalar ned allt det där? Om man försöker se sitt bekymmer eller situation utifrån och byter perspektiv?

Vad skulle man ge för råd till en vän som befann sig i samma situation? Vad skulle man ge för råd, tröst och uppmuntran? Man är ofta så hård mot sig själv och trasslar in sig i sina egna känslor.

Det som gör att man så lätt kan ge råd till andra är för att man ser enkelheten i det och kan se på det rationellt.

Inom coaching pratar man mycket om just detta byte av perspektiv. Man drar ofta metaforen att man har ser världen genom ett par solglasögon med olika filter. Så om man provar att ta av sig sina egna en stund, vad skulle man se då? Och vad skulle du ge för råd till dig själv?