Men kanske finns det en risk att vi har för mycket fokus på målet att vi glömmer bort att njuta av resan? Att vi har ögonen på klockan när vi springer istället för att se den vackra skogen?
Kanske är det så att vi måste justera ett hårt satt mål, för att få resan lite mer behaglig och njutfull? Kanske lägga på två veckor på tidsplanen eller sänka målet att snäpp? Kanske är det denna justering som gör att vi når målet och inte lägger av halvvägs för att vägen dit vart för plågsam?
Jag brukar springa med pulsklocka och musik i öronen. Men när lurarna pajade och batteriet var slut i pulsklockan, så sprang jag utan en dag. Jag bara njöt av att höra fågelkvitter, gruset och vinden.Benen flög fram av sig själva. Tankarna kom och gick och jag bara njöt. Ibland måste man pressa sig till max och bara köra, men lika viktigt är det att bara få njuta annars är det nog lätt att man tröttnar och kör slut på sig själv. /MO
SvaraRadera