Ett steg närmare min dröm?

Senaste veckorna har det börjat hända otroligt roliga och spännande saker som kanske tar mig närmare min dröm och mitt drömjobb! För några månader sen skrev jag om min målbild som finns att läsa här och nu känns det som att den kan komma att bli verklighet! Att människor börjar se ens engagemang och driv och tror på en, det betyder så otroligt mycket!

Resan till målet

Jag följer många träningssidor på facebook och många har budskap som "bit bara ihop och kör till vilket pris som helst" Detta har fått mig att fundera på detta med att sätta tydliga mål. Jag har själv vart inne på det och målsättning är toppen på många sätt!
Men kanske finns det en risk att vi har för mycket fokus på målet att vi glömmer bort att njuta av resan? Att vi har ögonen på klockan när vi springer istället för att se den vackra skogen?

Kanske är det så att vi måste justera ett hårt satt mål, för att få resan lite mer behaglig och njutfull? Kanske lägga på två veckor på tidsplanen eller sänka målet att snäpp? Kanske är det denna justering som gör att vi når målet och inte lägger av halvvägs för att vägen dit vart för plågsam?

Att så ett frö

Snart inlägg 40 i denna blogg och fyra månader sen jag började. Bloggen som från början var tänkt att bli en vetenskaplig blogg med konkreta råd och tips hur man tar sig vidare. Sen kom 200% studier imellan och bloggen utvecklades till något annat. Något som jag tror nästan blev bättre.

 Jag vet inte om ni kan ibland känna att jag inte utvecklar de tankar jag skriver om, att jag påbörjar och sen lämnar det outforskat och lämnar det hängande. Det grundar sig i min coachingbakgrund.

Att motivation och tankar måste komma inifrån någon för att de ska få fäste och växa sig. Jag ser det som att jag med mina inlägg kanske lyckas med att så ett frö hos någon av er läsare och att ni själva låter det gro och växa till sig med era tankar, känslor och erfarenheter. Utvecklar jag ämnet för mycket och färgar det för mycket av mig finns det ingenting kvar att göra till sitt eget och det blir en tanke som bara passerar utan att få fäste.

Det vi alltid tar för givet

Under de senaste dagarna har jag funderat mycket på varför saker behövs sättas i relation till annat för att man ska ska uppskatta det man har? Varför man tar så mycket för givet att man glömmer bort att se glädjen i det man har?

 Imorse var jag ute och sprang och jag gladdes över solen, värmen och tussilagon. Men det viktigaste av allt tog jag för givet. Jag åkte sen till min svägerska som hoppade runt på kryckor och vi pratade lite kring hur man alltid tar sin kropp och sin hälsa för givet, tills något händer.

Kroppen är fantastisk på så många sätt och för det mesta så fungerar den trots att man både misssköter och misshandlar den ibland. Ger den lite och dåligt bränsle, drar ned tusentals gifter i kroppen i form av cigarettrök, förgiftar kroppen med för mycket alkohol, låter den sitta still och försummar dess naturliga behov dag ut och dag in. Och ändå funkar den! Och vad gör vi? Vi uppskattar inte ens att den funkar, vi bara tar det för givet och fortsätter våra ohälsosamma vanor, i dagar, månader, år.

Tills en dag något händer. Något som vi kanske inte kan rätta till. Och vi står där och förstår inte ens vad som hänt och när det går upp för oss, då är det försent.

Hur mycket gör ni på automatik?

Idag har jag funderat över det här med saker man gör på automatik. Man äter de där limpmackorna på morgonen för det har man gjort senaste 20 åren, man häller upp det där glaset cola till lunchen utan att reflektera över det och på kvällen framför teven går handen nästan av sig själv att man nästan glömmer vad det är man faktiskt äter.

Är man hungrig eller törstig? Är det för att alla andra väljer det? Är det för att man alltid äter en bulle på eftermiddagsfikat? Forskning visar att när människor utför kostregistreringar så underregistrerar de flesta. Detta innebär att de flesta människor äter mer än de vet om och kanske kan det vara alla de där sakerna som slinker ned per automatik?

Det första steget till nya och mer hälsosamma vanor är att bli mer medveten varje gång man stoppar något i munnen och fundera varför man gör det val man gör.

Tid för eftertanke!

Den här våren fortsätter att vara en tid när jag inte är på topp och studiemotivationen dalar. Men jag är av den åsikten att man alltid kan förbättra sina tankar och sitt humör (om det inte handlar om en depression). Men det gäller att ta sig tid för det! Och det var egentligen bara den tanken jag ville förmedla idag, att motivation är en färskvara, och även om man gjort en grundligt förarbete inför något, så kan det komma perioder när alla dessa tankar och känslor av mening har bleknat.

Så ta dig att förstärka detta igen! Mitt bästa tips är som jag tidigare bloggat om att skriva ned sin framtidsdröm. Och nu är ett perfekt tillfälle att plocka fram den! Det är också bra att skriva ett framtidsbrev, föreställ dig att man nått sitt mål och peppar sig själv att fortsätta, snart är man där!
Sätta nuet lite i perspektiv och få ny kraft och energi! Att ta dessa minuter att tänka och känna efter och påminnas är väl investerad tid!